FAIL
Jag blir arg på mig själv när jag längtar tillaka.
När jag längtar tillbaka till att inte ha någon som helst kontroll , bara låta andra ta hand om en.
Jag har fortfarande kvar plast armbanden. Vet inte varför jag sparat dom men kan inte heller bara slänga bort dom. Vet inte vad jag försöker bevisa för mig själv. Egentligen finns det inget som är kul med det ! Det finns ingen som är glad där inne. Ibland får jag helt enkelt panik bara för att vissa ärr börjar blekna. När man kommer in i en bra period så går man på nålar. Men bara väntar på att det ska sticka till i fötterna och att man ska trampa igenom. Det är som att de inte går att accceptera att det kan vara bra.
Kommentarer
» Anonym
!!!!!!
Trackback